Falu fängelse var Dalarnas centrala länscellfängelse och senare kriminalvårdsanstalt, uppfört 1842–1848, taget i bruk 1849 och i drift fram till nedläggningsbeslutet 1995. Det var en av Sveriges mest klassiska cellfängelsebyggnader: ett T-format stenhus, 66 ljusa celler, 3 mörka straffceller, höga murar, strikta rutiner och en historia som speglar hela den svenska kriminalvårdens utveckling – från rådhuskällare och hård isolering till psykologstöd, rehabilitering och moderna säkerhetskrav.
Under mer än 140 år satt här tjuvar, barnamörderskor, spioner, säkerhetsfångar, lösdrivare och ökända brottslingar, och fängelset är idag lika känt för sina rymningsförsök och sina dramatiska öden som för att vara en av landets bäst bevarade 1800-talsanstalter. Och mitt i dagens moderna samhälle, där tillvaron till och med kan erbjuda casino direkt i mobilen, påminner Falu fängelse om en tid då straff och disciplin styrde människors vardag in på minuten.
Fängelset som ersatte rådhuskällarens ”kista”
Före 1849 satt Faluns fångar i rådhuset, i kallt tegel, i den ökända ”kistan” – ett utrymme som var mörkt, fuktigt och fullt av stank. Det var vanligt i Sverige att rådhuset fungerade som fängelse, men på 1840-talet beslutade staten att varje län skulle få ett cellfängelse. Falun valdes ut snabbt: man rev gamla ekonomibyggnader, färdigställde murar och anlade en höjd som snart fick namnet Fängelsebacken.
Fångarna flyttades in 1849 – 48 kvinnor och män totalt – och började en vardag i isolering, kontrollerad tystnad och religiös övervakning.
Arkitekturen: T-formad stenbyggnad, isolering och mörka celler
Falu fängelse ritades av C. F. Hjelm och byggdes i tre våningar med celler längs långa korridorer. Ursprungligen fanns:
- 66 ljusa celler för vanligt boende
- 3 mörka celler för disciplinstraff
- T-format huvudhus
- Träplank som senare ersattes av hög tegelmur
Cellindelningen var strikt. Fången sov i en järnsäng, hade en bibel, en pall och en enkel vattenho. Mat serverades via lucka. Arbetsuppgifter utfördes i cellen eller i tysta arbetsrum. Mörka cellerna, där fångar kunde sitta flera dygn i totalt mörker, var straff som skulle skapa ”eftertanke och moralisk förbättring”.
Vilka hamnade i Falu fängelse under 1800-talet?
Falun tog emot brottslingar från hela Kopparbergs län. Här satt:
- Tjuvar och inbrottstjuvar
- Kvinnor dömda för barnamord
- Lösdrivare (många kvinnor som saknade arbete eller bostad)
- Misshandelsdömda
- Förfalskare, bedragare och sedlighetsbrottslingar
Arbetet var en central del av straffet: sömnad, snickeri, städning och hårdare arbete för män. Prästen hade en stor roll och övervakade både moral och själslig ”förbättring”.
Den isolerade cellprincipen kom att prägla Falun under flera generationer.
Disciplin, tystnad och straff kring 1900
Studier av Falu fängelse visar hur disciplinen fungerade vid sekelskiftet:
- Tystnadsplikt
- Morgonbön och kvällsbön
- Noggrant uppstyrd minutiös dagordning
- Ensam promenad i rastgården
- Hårt straff för minsta regelbrott
Straffen kunde vara:
- Indragen läsning och mat
- Mörk cell
- Ytterligare fängelsetid
- Avskildhet från arbete
Reglerna var striktare än många tror – små regelbrott kunde leda till veckor av isolering.
Andra världskriget: spioner, utlänningar och höjd säkerhet
Under andra världskriget fick fängelset en unik roll. Myndigheterna placerade misstänkta spioner, utländska agenter och individer som bedömdes vara säkerhetsrisker i Falun. Det gjorde anstalten till en central punkt i Sveriges neutralitetspolitik.
Falu fängelse hyste då:
- Utländska agenter
- Politiskt känsliga fångar
- Säkerhetsfångar som krävde hög bevakning
Detta skärpte säkerheten och ledde till att murar och rutiner förstärktes ytterligare.
1968 ändras allt – häktet flyttas till polishuset i Falun
1968 flyttades häktesverksamheten till det nybyggda polishuset, vilket förändrade fängelset radikalt. Falu fängelse gick från att vara både häkte och anstalt till att enbart hålla dömda.
På 1970-talet förändrades kriminalvården nationellt: fokus flyttades från ren straffverkställighet till rehabilitering. Falu fängelse anpassades långsamt:
- Behandlingssamtal
- Arbetsutbildningar
- Fritidsrum med TV
- Mer organiserad frigång och permission
Men själva byggnaden var densamma – smala korridorer, gamla celler och ålderdomligt säkerhetssystem.
Vardagen på fängelset fram till 1990-talet
Mot slutet av 1900-talet var Falu anstalt liten och personlig. Totalt fanns då:
- 36 celler
- En isoleringscell
- Fyra små avdelningar
Det var en trygg men sliten miljö, med:
- Snickeri och kök som arbetspass
- Samlingsrum med TV och enklare aktiviteter
- Kontakt med psykolog och socialarbetare inför utslussning
- Fortfarande strikt inlåsning och rutiner
Falu fängelse blandade då modern kriminalvård med 1800-talets fysiska struktur.
Rymningar och ökända händelser
Fängelset är också känt för flera uppmärksammade händelser. Den mest omtalade:
Lars-Inge Svartenbrandt
Under ett straff i Falun rymde han som 23-åring genom att haka fast sin regnrock i stängslet och klättra över det. Efter detta höjdes stängslet från tre meter till fem.
Lokala vittnen berättade även om fångar på 1950-talet som slängde bröd över muren till förbipasserande barn – en märklig blandning av brutal vardag och märkligt mänskliga ögonblick.
Nedläggningen av fängelset 1995 – slutet på en epok för Falun
Under 1990-talet förändrades kriminalvårdens karta. Äldre fängelser var dyra att underhålla och svåra att modernisera.
- 1995 kom beslutet: Falu fängelse skulle stängas.
- 1996 avvecklades verksamheten formellt.
Efter mer än 140 år var eran över.